Citroën CX ritades av Robert Opron som ersättare för den framgångsrika Citroën DS. Utseendet liknar GS som kom några år tidigare.

Jämfört med DS (paddan) tog CX ett stort steg framåt i utvecklingen. Många av de unika dragen, särskilt den gashydrauliska fjädringen, behölls och vidareutvecklades. Samtidigt blev bilen betydligt rymligare i och med att motorn blev tvärställd och tog mindre plats. En märklig detalj i konstruktionen är att karossen både är självbärande och dessutom har en hjälpram. Trots att formen på karossen är som en halvkombi är bakrutan fast monterad, d.v.s. bilen är en sedanmodell. Kombimodellerna (Break och Familiale) är något längre än sedanmodellen. Break var en vanlig, femsitsig, herrgårdsvagn, medan Familiale var sjusitsig, vilket innebar sämre komfort än i Break för baksätespassagerarna. På samma längre bas tillverkades även en limousine som kallades Prestige.

Sedanmodellen tillverkades under åren 1974-1989 och kombinmodellen tillverkades fram till 1991. Komforten ansågs vara i en klass för sig jämfört med den tidens konkurrenter. Motorerna hade sina rötter ända tillbaka till 1930-talet, förutom 2,0-litersmotorn till CX Athena och Reflex från årsmodell 1980 som kom från Peugeot/Renault, den s.k. Douvrin-motorn (fanns även i en 2,2 litersversion). Bilen blev mycket dyr att tillverka och den komplicerade konstruktionen innebar rostkänslighet och en ovilja bland många mekaniker att ta sig an bilen vid problem. Elsystemet var en källa till problem. Service och underhåll var dock förutom komplicerat kopplingsbyte inte svårare än på andra bilar.

Citroën var på grund av DDR:s dåliga vägstandard populär inom den östtyska statsapparaten och användes flitigt av Erich Honecker . Efter Berlinmurens fall 1989 har flera auktioner hållits i Tyskland där man sålt ut Honeckers Citroën-limousiner.